Andreas Sandström

Crossfit, universitetsstudier, kost, träningstips, tankar och idéer om livet samt annat skitsnack.

Det värsta, och bästa, jag har gjort! Open 16.1, en genomgång och min upplevelse

Kategori: Allmänt, Crossfit, Open

Sådär ja, då var vi gång! Det första passet från Open 16.1 var väldigt roligt men fy i hel**** så jobbigt! 

Passet såg ut såhär:
AMRAP 20 minutes (As Many Rounds/Reps As Possible)

7,5 meter utfallsgång med stång över huvudet, på 43/29 kg
8 Barfacing burpees
7,5 meter utfallsgång med stång över huvudet, på 43/29 kg
8 Chest to bar pull ups

Ett varv går till så att man börjar med att ta upp stången så att den är utlåst ovanför huvudet, sen börjar man gå utfallssteg tills man nått 7,5m. Det räknas som 5 reps, för du får en repetion för varje 1,5m som du går. 
Efter detta så ska man lägga sig på magen, vänd med ansiktet mot stången, sen ställa sig upp igen och ta ett jämnfotahopp över stången. När man har gjort 8 st så tar man upp stången igen och går tillbaka de 7,5 m. Det sista man gör på ett varv är att man ska göra 8 stycken "Chest to bar pull ups". Det vill säga att man ska hänga i en ställning och lyfta upp kroppen så högt att bröstet tar i riggen, eller ställningen, som du hänger i. 
När ett helt sånt här varv är avklarat så börjar man från början och målet är att hinna så många varv som möjligt på 20 minuter. 

Självklart finns det massvis med olika versioner att göra denna på, beroende på ens fysiska förmåga. Om du är helt nybörjare, lite äldre eller yngre. Kolla här för att hitta den version som passar dig. Den jag gick igenom ovan är den såkallade Rx, eller "as prescribed", versionen. Den som de bästa blir testade på, eller som jag som vill bli testad mot de bästa. Men som sagt så finns det massvis med former att göra den på. 

Min upplevelse
Jag körde denna i fredags på mitt gym, tillsammans med ett gäng sjukt sköna människor för att sedan avsluta med middag på Bowlinghallen brevid! 
Målet för mig var att hela tiden hålla 2 stycken Chest to bar pull ups(C2B) åt gången och att ta det vääääldigt lugnt på burpees. Jag visste från början att jag skulle åka på flåset och kan jag hålla det så att varje runda går ungefär lika fort så kommer det gå bra. Jag satte upp ett mål att ta mig 5 rundor men efter att en kompis till mig lyckats ta sig 6 rundor och lite till så var ajg bara tvungen att försöka slå henne, som en rolig grej. 

Allt började bra, jag kanske gick ut lite för fort på första varvet men det kändes som att det skulle gå att hålla det tempot ett par varv, det gick ju inte. Början på varv två så stumnade mina ben totalt. Utfallsstegen blev jobbiga, men framförallt så blev burpees hemska! Vikten på utfallstegen är inte mycket för mig och jag klarade av att aldrig behöva pausa mitt i varje gång jag påbörjade nya 7,5m, vilket det kändes skönt. Men baksida lår och rumpan kändes som bly, alldeles för tidigt. 
Jag försökte tänka att det kanske lossnar efter ett par mnuter och att jag bara måste vänja mig genom att inte sluta röra på mig, så jag tuggade på helt enkelt. Höll mina utfall "unbroken", höll mina 2 C2B åtgången och gjorde mitt bästa för att göra snabba burpees.

När det var cirka 1,5 minut kvar så bästemde jag för att börja öka tempot lite till på de där burpeesarna. Vet inte om jag lyckades men det kändes som om att jag ökade lite åtminstone. När jag gör min sista burpee(kanske 30 sekunder kvar på klockan) så känner jag hur jag börjar frysa i hela kroppen och gåshuden reser sig. Utan att tänka så tar jag upp stången och börjar gå, och går fort! Jag hinner bort till riggen och mästar med 2 C2B innan tiden tar slut. Efter det märker jag hur det blir svart en stund, kan känna att folk försöker high five:a mig och pratar med mig men jag ser inget. Dock kom synen tillbaka ganska fort vilket var skönt. Men satan vad obehagligt det blev där ett tag. 




Och det är något som jag, konstigt nog, ser som något bra. Och jag vill förklara varför, för jag tror många som läser detta tänker att "oh shit, ta det lugnt!" eller något liknande. Och jag förstår det helt och hållet. Det är inte vanligt eller särskilt hälsosamt att pusha sig så hårt. Men för mig är det ett steg i rätt riktning mot att bli bland de bästa i landet. För det vill jag. 
Att jag kan lyckas trycka mig så hårt att jag bokstavligt talat hamnar i den sk "dark place" känns bra. Jag vet att jag inte längre lägger av när det börjar göra riktigt ont i kroppen utan jag tuggar på tills det är över. Något som jag, som atlet, har försökt lära mig sedan jag började spela vattenpolo på ungdoms och junior nivå, snart 10 år sedan. Med det sagt så går jag inte såhär hårt särskilt ofta, bara när jag verkligen testar mina gränser, som på Open. 

Förövrigt så blev mitt resultat 150 reps, det är 6 reps ifrån att ta mig 6 varv. Jag är mer än nöjd som ni säkert förstår!
Måste även tacka alla fina människor som kom och testade detta passet, och som hejade på, skrek och pushade oss till våra bästa nivåer! Väldigt roligt att få vara med bland ett sånt härligt gäng som det finns på Boxen Umeå! Tack!

Se hela mitt pass här om ni vill, har tid och orkar(börjar inte köra förrens 3 minuter in i klippet)


/Andy
Kommentera inlägget här: